Jag börjar vänja mig

Text & Musik: Stefan Langendorf

Vet inte varför som du kommer denna gång
Jag minns inte att jag ropat 
Men det är väl så de e,
jag börjar vänja mig vid det
jag får stå ut 

Jag känner hur du står o stampar bakom dörren
men jag vill aldrig mera öppna
det finns för mycket där å se,
vet inte vad du kommer med
vill stanna kvar 

Jag har rätt mycket här ändå,
mål jag aldrig kommer nå,
så varför klaga?
Och den där världen utanför
behöver inte det jag gör
kan stänga ner

Ja jag har inte saknat dig
men kom o sätt dig här hos mig,
du är väntad
Ja din plats den har stått tom,
jag håller den ifrån dom
jag bjuder in 

Åh du som älskar,
åh du som längtar
Du som ser färger när allting är grått
Åh du som drömmer,
åh du som fängslar
Du som är allt det bästa jag fått
Du som lämnar allt i en hög när du gått 

Kanske bäst att passa på
du ska väl ändå snart gå
får man hoppas
Det känns ju bra när du är här,
fastän jag vet var det bär
bjuder jag in 

Ja då så är vi här igen,
du o jag min trogne vän
som finner orden
Du som sorterar, väljer ut,
och gör meningar till slut
jag kan förstå 

Ref

Blundar och springer,
jag vet att jag hinner ifatt
innan solen går ner
Bröstet det brinner och allting försvinner,
drunknar, måste ha mer
Och du vet att jag gör det igen
Min dörr står på glänt

Ref