Text & Musik: Stefan Langendorf
Jag börjar så sakta förstå vad jag gjort
Jag trodde jag visste allt, alltid tänkt att jag var klok
Jag tömmer mitt glas och drömmer mig bort
och glömmer att allt som är bra är för kort
Jag målade en bild som jag trodde var sann
Vi var lyckliga då innan färgerna brann
När jag vänder mig om och ser mina spår
är allt som jag lämnat ett öppet sår
Jag vill bara blunda och vända mig om
och vakna upp då, innan insikten kom
Bara glömma allt, allt det där jag vet nu
och tro att allt är för evigt, men du
Nu vet jag bättre, ändå tacksam för det,
men fan vad ångrar alla mina svek
Jag borde gjort mer, jag borde gett dig allt
Istället så fyllde jag såret med salt
Åh det finns ingen annan som du
Nej, allt som som är kvar är den lilla tid vi har
Det finns inget sen bara nu
Jag kysser din blottade hals
I en ångernattsvals
Jag vet du är stark, håller längre än jag
Du kan gå med ryggen rak, ja det är jag som är svag
Du är sargad nu, men du läker och sen
så finner du din väg in i ensamheten
För det är jag som förtvinar och dör
och det är inget jag kan klandra dig för
Men när jag är borta kan du blomma igen
för alltid blå, in i evigheten
Refräng
Ja, jag vet jag har bränt mina skepp
Ja, jag borde ha sett, när din himmel var blå,
att du är allt jag behöver, är det verkligen över?
Säg, kan du förlåta ändå?
Av allt det vackra du var
finns snart ingenting kvar
Refräng